5018 Lower James Street

 Äntligen har vi så blivit med hus igen!

Den 1 juli flyttade vi in i vårt lilla hus i området Hampstead. Hampstead ligger i sydöstra delarna av Montgomery och området är isnpirerat av engelsk stil, vilket inte minst märks på alla engelska gatunamn. Det är en blandning av lägenheter och hus och till området finns även tre olika pooler, tennisbanor, kolonilotter (!), lekpark, två fotbollsplaner och en stor konstgjord sjö. Dessutom finns det tre restauranger (två av de bästa i Montgomery), bibliotek, förskola, gym och ett litet postkontor. 

The Lido Pool - stora poolen

Området känns mycket säkert och tryggt, vi har vår egen lilla sheriff här som kör omkring dygnet runt och ser till området. Det gör att Karl och Viggo kan röra sig fritt i området och de går själva till fotbollsplanerna där de har sin träning. Skönt att inte behöva köra överallt! Viggo tycker även om att gå och fiska i sjön, även om det inte gett så mycket resultat än... De flesta man stöter på är väldigt trevliga och nyfikna på Sverige och pratar gärna en stund. Vi har även blivit inbjudna till Sunday pancakes hos ett par, Jason och Jodie, som ursprungligen kommer från Kalifornien, som också tyckte att det var som att flytta till utlandet när de kom till Alabama...

Napp första gången, en Shell Cracker.

När vi väl fick tillgång till huset kunde vi konstatera att sängarna inte standardsängar från Ikea och i och med att containern med våra lakan från Sverige fortfarande befinner sig på de sju haven så blev det till att jaga lakan. Sängen i main bedroom är tydligen av modell California King, vilket betyder att den är extra lång (passar extra bra till oss som är så långa ;-)), och den typen fanns inte inte i hela Montgomery! Det blev några nätter i gästsängen innan lakanen från Amazon kom.

Kök och matrum innan piffning

Som vanligt har Karolina gjort vårt hus till ett hem och piffat till det i vanlig ordning! 

Shopping, då känner frun sig som hemma!

Ord är överflödiga...

Strategiskt beläget med utsikt över fotbollsplanen ligger vår kvarterspub, The Tipping Point. En perfekt plats att samlas på för att ta något gott att dricka! Första gången där frågade Karolina om hon kunde få en förrätt som huvudrätt och det var inga problem, fram till dess att det kom in en pytteliten kycklingsallad... Nåväl, så blir det i bland! Hamburgarna och de olika ölen är i alla fall riktigt bra!

After Work med Elofssons på Tipping Point

Basketkorg måste man ha i Amerika! Viggo monterar för fullt.

Snygg lay up!

Herr och fru Jeppsson på vår sydstatsveranda!

Sommarlov!

Med familjen väl på plats kändes det som nästan alla bitarna var på plats, det enda som saknades nu var huset. Det blev drygt en vecka på hotellet med familjen och för Johans del så var han rätt nöjd med att checka ut efter en månad på hotell. Hotellet var det dock inget fel på, bra hotell att bo länge på, men det är rätt skönt med ett eget hus!

Besök på basen

Hotellet firade av oss med ett rejält skyfall!

Veckan innan vi fick huset gick åt till att acklimatisera familjen, förbereda för flytt och göra lite småutflykter. Dessutom behövdes det fixas idkort till Karolina så att hon och barnen kan komma in på basen, och tycker man att statliga myndigheter i Sverige kan vara omständiga så är det inget mot amerikanska flygvapnet eller byråkratin i Alabama... Första helgen styrde vi kosan norrut till Dale Power Park, en badplats i Lake Martin. Lake Martin är en uppdämd sjö som ligger ca 1h norr om Montgomery som kryllar av båtliv. Tyvärr är det rätt svårt att  hitta allmänna badplatser, större delen av all mark kring sjön består av privata tomter och med tanke på vapentillgången och hur de agerar mot ”trespassers” känns det inte som att man chansar…

Insjöbad

Dale Power Park består av en fin konstgjord sandstrand och det finns en hel del vandringsleder i skogen runt omkring. Temperaturen när vi var där låg på nästan 40 grader och utan parasoll blir det hett som in i hundan fort! Då är det skönt att svalka av sig i det 28 gradiga vattnet bland alligatorerna och vattenormarna. Lite oklart om det finns alligatorer i Lake Martin eller inte om man kollar på internet, men för att få barnen och frun i vattnet så kan vi väl säga att det inte finns några!

Tornet i bakgrunden

Skönt att äntligen nått toppen, tror att Karl är lite svettig!

Panorama

Nästan värre att gå ner än upp!

Några kilometer från badplatsen finns ett utsiktstorn på en liten bergsknalle med en grym utsikt över hela sjön. Vandringen upp till tornet var svettigt värre och det gjorde inte det hela bättre att vissa av oss hade flipflops och badtofflor på fötterna, men väl uppe i tornet kunde vi konstatera att det var värt det! Dessutom gjorde det att glassen efteråt smakade ännu bättre!

Viggo

Karl

Veckan efter var det även dags för grabbarnas första träning med fotbollslaget Barber Elite. De tränar i området där vi bor, verkligen skönt med att ha några hundra meter till träningen. I sann amerikansk anda så var det inte bara vanlig träning, utan även ”try outs” för att se om de platsade i lagen…vilket gick galant! Fotbollsträningen är inte riktigt som hemma, klubben drivs som ett företag av en kvinna som heter Emily Barber och alla tränarna får betalt. Detta gör att träningsavgifterna är därefter, helt plötsligt känns det mesta hemma ganska billigt! Dessutom ingår inte tränings- och matchställ, utan det får man beställa själv. För att citera Karolina: Money, money, money…

Mmm... Golfbil!

Vi passade även på att spela golf på Cypress Tree GC ute på basen, tyvärr så stänger de dock banan för alltid nu i sommar. Tråkigt, men de behåller i alla fall driving rangen och det finns andra banor att spela på. Kul att spela golf med hela familjen och rätt behagligt att åka golfbil, speciellt när det är så varmt som det är. Karolina och Viggo har fått dela på Viggos klubbor då containern med Karolinas klubbor fortfarande är på de vida haven.

Hann även med ett biobesök - naturligtvis fick det bli Top Gun Maverick (andra gången för Johan)!

Sweet Home Alabama!

 

Nu har det snart gått tre månader sedan jag kom till Alabama i slutet av maj och två månadader sedan familjen gjorde mig sällskap i slutet av juni efter att ha klarat av skolavslutning och fotbollsläger hemma. Här kommer en första del om min första månad här i USA.

Mina första veckor innan familjen kom gick i mångt och mycket ut på att kratta manegen inför året här. Hade man varit vidskeplig så kunde hitresan för mig varit ett dåligt omen på hur resten av året skulle te sig… Efter ha sagt hej till barnen kvällen innan, körde Karolina mig och mina fyra väskor (egentligen två väskor, en golfbag och två surfbrädor!) till flygplatsen i Linköping och på motorvägen gick jag in på min bokning för att kolla var jag skulle sitta i flygplanet. Till min förvåning var flighten mellan Linköping och Amsterdam avbokad vilket är sådär kul 0430 på morgonen! Väl framme på flygplatsen konstaterade även incheckningspersonalen att detta var fallet, vilket gjorde att jag fick ringa vakthavande befäl på högkvarteret som i sin tur fick ringa resebyrån (som officer är man inte betrodd med att ringa resebyrån utanför tjänstetid…). Efter lite om och men löste det sig och resan till Atlanta gick väldigt smärtfritt.

Mycket grejor blir det!

Väl framme i Atlanta gjorde diplomatpasset att man slapp att stå i den drygt timmeslånga kön i passkontrollen och dessutom kom alla väskor fram snabbt och utan problem, skönt! Nu återstod det bara att ta sig till hyrbilsfirman med buss – mina fyra väskor kanske inte var helt uppskattade bland mina medresenärer! Naturligtvis var det en timmes kö till hyrbilen (amerikaner är riktigt duktiga på att stå länge i kö – inte min favoritsysselsättning) och väl framme konstaterades det att även hyrbilen var avbokad… Efter ännu några samtal till vakthavande befäl och resebyrån slutade med att jag själv bokade en hyrbil, dock från Hertz då jag vägrade att spendera en timme i kö till. Väl framme vid hyrbilarna fick man välja själv vilken man skulle ha och jag hittade en riktigt fin Hyundai Santa Fé som jag fick in allt bagage i! Men… Väl framme vid sista bommen innan utfärd från biluthyrningen konstaterades det att nummerplåtarna bara var giltiga till nästa dag, så det var bara att köra tillbaka, hitta en ny bil och lasta in möget i igen…

Efter två timmars biltur var det riktigt skönt att komma fram till hotellet i Montgomery! Där mötte min svenske kollega Johan upp mig och resan avslutades med en kall öl och en bit mat innan det var läggdags, äntligen framme!!!

Utsikt från hotellrummet

Elof njuter av hotellfrukosten

Första veckan tillbringades med att fixa administrativa saker som telefonabonnemang, tillträde till basen, engelskaprov och även till att acklimatisera sig till temperaturen (eller bättra på solbrännan vid poolen med andra ord…).

Lite större buskar än hemma, allt är större i Amerikat!

Riverwalk i Montgomery

Lite skillnad på vapenlagarna jämfört med Sverige, här kan man köpa puffror på basen.

Veckan efter började min första förberedande kurs, International Officers School (IOS), på allvar med olika genomgångar och indelning i grupper. Basen där utbildningen äger rum heter Maxwell Air Force Base och ligger i Montgomery. På basen finns en division transportflygplan (Hercules), men framförallt ligger Air University (AU) där. AU är amerikanska flygvapnets utbildningscentrum för all grundläggande och fortsatt utbildning av officerar och på Maxwell ligger de flesta av dessa skolor. Totalt jobbar ca 7000 på basen och här finns Commissary (mathandel), Base Exchange (affär där man kan handla allt från parfym och kläder till vapen och grillar!), skola för personalens barn, swimmingpool, golfbana, m.m. Jämfört med en svensk flygflottilj är basen gigantisk!

Första helgen såg det ut att vara bra vågor i Pensacola Beach (närmsta stranden), så efter lite  övertalande fick jag med mig Elof i bilen och vi tog en tur över dagen. Bra motorväg nästan hela vägen dit och stranden är fantastiskt fin och det 28 gradiga vattnet är också riktigt härligt! Dagen bjöd på 2-3 fots vågor vilket var perfekt för en nyanländ svensk och jag började surfa närmst piren där det inte var något folk. Tyvärr var vågorna lite sämre där och efter ha paddlat runt i 30 min började jag ta mig in mot stranden. Det hade även lite att göra med att det var någon form av vattendjur med ryggfena 100m utanför mig, konstigt hur det gör att man får lite extra fart! Väl på stranden rörde vi oss lite längre västerut där det var fler surfare och under promenaden dit pekade flera människor ut mot vattnet och pratade om att det var en haj där… Nåväl, väl framme vid de andra surfarna paddlade jag ut igen, dock noga med att hålla mig ungefär i mitten av alla andra surfare!

Pensacola Beach!

Min utbildning heter Air Command and Staff College (ACSC) och är amerikanska flygvapnets utbildning för att bli överstelöjtnant. Varje år går ca 600 denna utbildning på plats och av dessa är 80st internationella officerare från 64 olika länder! För oss internationella genomförs ett prepskede där man studerar amerikansk historia, säkerhetspolitik och statsskick, men prepskedet går även ut på att lära sig skriva och genomföra presentationer på engelska inför huvudkursen.

I min grupp är vi tio stycken; Alesha från Australien, Oli från Rumänien, Marije från Nederländerna, Mojit från Indien, Rodney från Seychellerna, Ashraf från Jordanien, Juma från Kenya, Jason från Singapore och Mirko från Tyskland. En salig blandning med massa olika erfarenheter och bakgrunder! Alla är jättetrevliga och det har verkligen varit riktigt kul att umgås tillsammans, trots att lektionerna i engelsk grammatik med vår lärare Meg kanske inte alltid har varit så upplyftande!

Vrålåket!

Nåväl, de 3,5 vecka fram till att resten av familjen kom gick ganska fort då det fanns en hel del att syssla med. Det hämtades bil i Washington DC – den bilresan på 12h i sträck var ganska lång – speciellt med tanke på att flyget till Washington skulle gått 0600 men blev försenat 4h pga åska (tack alla som jag pratade i telefon med för att hålla mig vaken). Tuskegee Airmen museum besöktes också, där beskrivs de svarta piloternas erfarenheter under andra världskriget. Tuskegee är för övrigt även plats för ett av de första svarta universiteten i USA. Dessutom blev det baseball, självplock av blåbär till frun och lite golf bland alligatorerna för att förströ tiden!

Behövs knappt någon bildtext!

På besök i Tuskegee

Hotellfrukost

Efter en natt med rätt lite sömn (orolig för att resan skulle fungera för familjen…) var det så äntligen dags att hämta familjen i Atlanta. Riktigt skönt att äntligen ha dem på plats! Mormor och morfar skjutsade till flygplatsen och därefter flöt resan på utan problem, även om det blev några tårar vid avskedet. Karl och Viggo sov inte en blund på resan, tydligen fanns det 430 olika filmer att välja på… Så fort vi var ute på motorvägen tog resan ut sin rätt och bilen fylldes av snarkningar.

Framme!

Zzzzzzz....