torsdag 23 mars 2023

Puerto Rico = Karibiens Hawaii!

Puerto Rico ligger i östra delarna av Karibien, granne med Dominikanska Republiken, och har kust både mot Atlanten och mot Karibiska havet. Ön ligger på ungeför samma breddgrad som Hawaii och klimatet och öarna påminner mycket om varandra, så det är inte så konstigt att vi kändes oss som hemma! Ön är ett territorium som tillhör USA men som har mer självbestämmande än en stat. Vi trodde att invånarna skulle vara tvåspråkiga, men många pratar bara spanska.


Karolina och jag påbörjade resan till Puerto Rico med en julfest hos Jeremy och Melissa innan det var dags att styra kosan mot Orlando där det fanns billiga flygbiljetter. Enda nackdelen med det var att det är 73 mil till flygplatsen... Resan dit gick bra i de första sex timmarna, därefter kom John Blund och knackade på, så det blev en sovpaus på en rastplats i en timme. Tur att vi hade gott om tid på oss och att julfesten slutade i skaplig tid (Karolina och jag trodde att vi skulle vara först att gå, men vi gick sist som jobbiga svenskar som inte fattar att festen är slut)!


Flygresan till Aguadilla gick bra och det är skönt att landa på en liten flygplats där det är nära till allt. Flygplatsen ligger på en nedlagd amerikansk flygbas och det är inte utan att man känner igen sig i hur de är uppbyggda. När vi väl fått hyrbilarna så åkte Karolina och Karl till vårt första boende i Dorado del Mar, ett mindre samhälle utanför huvudstaden San Juan. Viggo och jag väntade in Carro, Tommy, Theo och Tyra från Göteborg som vi skulle tillbringa semestern med. Tråkigt nog så hade tre av deras fyra väskor inte kommit med till Aguadilla, utan tyskarna hade lyckats slarva bort dem på Frankfurt och de dök inte upp förrän de sista dagarna på vår resa. 

Vår strand


Go Messi!

Kikita Beach, fina vågor!

Vårt hus i Dorado del Mar låg i ett inhägnat område som låg nära stranden och till barnens glädje fanns där även en basketplan i området. Lyckligtvis hade huset även kabeltv, vilket nästan var ett måste med tanke på avgörandet i fotbolls-vm stod inför dörren. Stranden var väl inte supernice, men det gick i alla fall att ta sig ett dopp och lite längre ut fanns ett rev med lite vågor och ännu lite längre ut gick de stora vågorna, men dit var det en lååång paddling så det får vänta till nästa gång! Men, det fanns även ett break några kilometer från huset som var riktigt bra, Kikita Beach, som det blev en morgonsurf på. Fick i alla fall några vågor innan localsen kom ut och dominerade!

Under tiden i Dorado passade vi på att besöka San Juan, en stad som bildades redan 1521 av de erövrande europeerna. Staden är en blandning av gammalt och nytt och den gamla staden är riktigt vacker att promenera i. Dessutom fanns det tydligen en basketplan här också... Efter ha svettats i gamla stans gränder var det inte utan att vi behövde svalka oss, och efter lite letande hittade vi en strand som även den hade en basketplan!

Bra läge på basketplanen

Downtown



Theo och Viggo svettas i värmen!

Söder om huvudstaden finns även en regnskog, El Yunque, som vi hade som mål att besöka. Men, det var lögn i h-e att få tag på biljetter till den, och efter ha pratat med en local som förklarade att ”ni behöver bara köra söderut så kommer ni till regnskogen, den finns överallt” så fick Google Maps visa vägen till Charco Prieto, ett vattenfall mitt inne i skogen (kan ha varit en regnskog, mycket träd var det i alla fall). Efter en extremt slingrande väg upp i bergen kom vi till slut fram till början av vandringen mot Charco Prieto. För att ta sig till vattenfallet var man tvungen att gå längs en stig som gick ut med och igenom en bäck som hade sitt ursprung i vattenfallet. Som tur är lyckades vi intala Karolina att det inte fanns några ormar längs stigen... Även om det var en mindre strapats att ta sig till vattenfallet, så var det väl värt det, det var riktigt häftigt.

Finns det några ormar?

Starten




Lilla fallet innan det stora

Vackert!


Gäller att vätska upp sig!

Theo och Karl ytar sig en dusch

Svalt dopp


Tarzan!


McD smakar bra efter djungeln!

Vi lyckades även hitta en strand, Playa Mar Chiquita, som var formad som en lagun med rejäla lavaklippor som skyddade ett inlopp till lagunen. Här fanns härliga vågor, luignt vatten där man kunde se småfisk och häftiga klippor att klättra på (tyvärr rätt farliga också skulle det visa sig några dagar senare). Dessutom sålde de glass och Piña Coladas i kokkosnötter där, kort sagt, där fanns något för hela familjen!



Vem vinner?!

Vår grävling

Jummy!

Efter ha sett Messi ta Argentina till guldet i fotbolls-vm var det på lillejulafton dags att ta oss till vårt andra baslager på västkusten, Rincon. Karro, Carro och Tommy passade på att åka och shoppa lite kläder då deras väskor fortfarande inte kommit, och jag och barnen åkte på jagt efter en strand där de andra kunde möta upp. Första stranden, Los Tubos, var riktigt fin, men vågorna var riktigt starka och det gick inte att bada där däremot såg surfet fantastiskt fint ut där. Vi styrde därför kosan vidare mot Playa Mar Chiquita och efter ett tag var Karl och Tyra uppe på klipporna och klättrade tillsammans med lite annat folk när det helt plötsligt kom ett set med riktigt stora vågor som slog över klipporna. Första vågen slog omkull en man uppe på klipporna och Karl och Tyra började snabbt ta sig ner, när andra vågen kom spolades alla ner på klipporna. Både Karl och Tyra fick rejäla skrapsår från lavastenarna men klarade sig lyckligtvis från värre blessyrer. Mannen uppe på klipporna slog däremot upp ett stort sår i huvudet och behövde transporteras därifrån med ambulans. För vår del var det riktigt otäckt, men vi hade ändå änglavakt.