Sista brevet från Amerika

Nu är det bara ett dygn kvar på ön... Sitter med ett glas rödvin i handen och vemod i magen och tänkte snabbt summera upp våra 30 dygn på ön.

När vi kom hit så var allting ganska enkelt då vi "kunde" ön sedan tidigare, men samtidigt har vi märkt att det har funnits nya grejor som har gått att upptäcka. Fårrden har rullat sina mil (har inte kollat mätarställningen än) och fungerat klockrent , förutom när vi hämtade den och motorn stannade hela tiden. Jag har låst in nyckeln i bilen en gång, på Hookipa efter morgonsurfet slog jag igen bagageluckan med nyckeln liggandes i bagaget. Så det blev till att lifta till Kuau med Dr Jay (en annan surfare) för att besöka Frank (vår biluthyrare, tur att man frågade honom var han bodde...) och få honom till att skjutsa mig till Hookipa och låsa upp bilen. Kunde blivit betydligt jobbigare än det blev!

Vi har varit på en del andra stränder jämfört med tidigare, främst för att barnen skulle få sitt lystmäte med lite vågor och bra sandslottssand. Alla ställen som vi gillade förra gången har vi besökt igen och alla var ungefär som förra gången. Det blir dock lite annorlunda med två barn jämfört med ett.

Boendet har varit bra och här kan vi tänka oss att bo igen, för att åka hit igen kommer vi att göra. Frågan är bara när, ett år, två år, tre år... Det känns som att det bara blir lättare och lättare at resa med barnen, enda nackdelen är att de kostar mer (inte Karl dock, han äter inget)...

Surfmässigt så kan jag konstatera att det var helt rätt att köpa grejor här. Jag har vågsurfat minst en gång varje dag. Det har blåst i princip varje dag, så jag har säkert vindsurfat 25 av 30 dagar, vilket är otroligt skönt. Komfortzonen har ökat och jag har surfat i större vågor nu än tidigare. Sista vindsurfet i eftermiddags tog dock ner mig på jorden igen. Stack ut vid 1530 efter en heldag på stranden i Kihei, vinden var lite sådär, men jag tänkte att det kan vara skönt att få lite tid på vattnet i alla fall. Körde fram och tillbaka en gång, Karolina och barnen hade kommit ner på stranden för att leka och fotografera, och sen tänkte jag att jag tar en repa till. Precis innan revet känner jag att jag börjar få lite tryck i seglet och planar upp bra. Ser att det bara är småvågor och drar iväg utanför revet. Gippar en bit ut och märker nu att vinden har avtagit ordentligt... Trillar i och märker att vinden är för dålig för att vattenstarta. Hmmm, vad göra nu? Tänkte ju bara slösurfa lite, så jag lämnade hjälm och flytväst på stranden (smart), skulle ju inte ge mig ut utanför revet (speciellt inte själv och definitivt inte utan flytväst). Ligger och försöker vattenstarta, det börjar rulla in större dyningar som nästan bryter (3m höga), och det går inte. Känner att frustrationen börjar komma och dessutom börjar jag känna mig lite illa till mods och, framförallt, trött. Simma in grejorna genom 3m brytande vågor är ingen höjdare, varken för grejorna eller för mig. Efter 15-20min stragglande kommer jag äntligen upp och får lite fart framåt, rejält trött känner jag att nu vill jag bara in till land igen. Tar mig genom brytet och fortsätter in mot land, med en något bättre känsla i magen och jag känner att adrenalinet ebbar ut. Karolina har sett allt från stranden och börjat fundera på vem och när man ska larma och framförallt, kommer han tillbaka in igen så att jag har någon som kan bära bagaget imorgon ;-)!

Nåväl, allt gick bra och grejorna är nu nästan nedpackade. Vi har tömt köket (bra tajming med både öl och vin, tog sista klunken precis), packat våra väskor, provvägt (ja, vi får plats med whisky och gin) och nattat barnen. Nu ska vi snart knyta oss (nu startade "vår" flight) och imorgon blir det enligt normalrutinen: morgonsurf, löptur och stranden! Middagen imorgon blir på favorithaket Flatbread, pizzerian i Paia med helt underbara pizzor. Därefter blir det flygplatsen...

Slutligen:

Tack för denna gången;
Maui, no ka oi!
(Maui är det bästa!)

Vårt hus, vi bor på baksidan

Viggo leker i vågorna 1

2

3, oops, blev visst ett dyk!

På väg in efter dagens strapatser

Sleten, men nöjd

Blivande surfare?

Nästan hela familjen

Karl och mamma gillar bevisligen flygplan!

Som sagt...

Blivande pilot också?

Snygg fru jag har!

Hoppa, hoppa!

Och ja, vi bor nära flygplatsen...

Dagarna börjar bli lätträknade

Om 51 timmar är det tyvärr dags att lämna ön igen, men vi är inte bittra! Vi har haft en härlig semester med många fina minnen som vi tar med oss hem till Sverige. Och vi håller tummarna för att vi kan komma tillbaka så snart det bara går, ska bara jobba lite först...

I söndags var vi ute på utflykt igen. Den här gången åkte vi till den södra delen av ön där det finns lavastränder, ett mycket häftigt landskap! Vi stannade bara till för att ta några kort och se det magiska landskapet, det är inte så barnvänligt att bada där så turen gick vidare mot andra badstränder. Viggo är ganska tydlig med vad han vill ha för typ av badstrand - ingen blåst, små vågor samt bra sand som man kan bygga sandslott av! Inte alltid helt lätt att uppfylla de kraven - särskilt inte när hans pappa vill ha STORA vågor samt MYCKET vind.

Igår fick Johan sitt lystmäte på Kanaha, två timmars bra vindsurf i stora vågor! Men innan det så åkte vi till Queen K för att shoppa och klippa barnen, de måste ju se ordentliga ut när det är dags för Hovet... Jag passade på att pyssla med Viggo medan Karl sov, och när J kom tillbaka så styrde vi kosan till Lahaina för att äta. Det börjar bli tomt i kylskåpet så då får man passa på att äta på restaurang. Vi åt på Cheeseburger in Paradise som ligger precis vid vattnet och gågatan i Lahaina, och det smakade helt ok med en cheeseburger och Mojito efter dagens strapatser. Vi passade även på att strosa lite i Lahaina som verkligen är mysigt!

Dagen har vi spenderat på lekplatsen i Wailuku samt på Sugar Cove, det var stora vågor i dag så vi passade på och leka lite i vågorna när de hade blivit lite mindre. Sugar Cove ligger nära, det blåser inte särskilt där och den enda nackdelen är att det är mycket vågor där när det är bra swell.

Här kommer en helt oredigerad film från stranden, den är ganska stor så det tar ett tag att ladda ner:

https://dl.dropbox.com/u/36966318/GOPR0028.MP4

Johan morgonsurfade i Paia Bay i morse och det var stora vågor där! Han har träffat en kille från Varberg som han har surfat några morgnar med, men han orkade inte idag då han hade trillat i vågorna igår, pajat seglet i första vågen och därefter simmat med grejorna i 1,5 timme i motström innan han var tvungen att dumpa hela riggen (segel, mast och bom) för att ens kunna ta sig till land. Stora vågor är roligt men farligt när det inte går som man hade tänkt sig...

Posering framför sandslottet på Sugar Cove

Glad badkille

Hmmm... Ska det vara så här?

Mögbjörn

La Perouse, kontraster!

Surf is up, så här skulle vi ha det hemma!

Hoppa, hoppa, jag kan inte stoppa!

Perfekt med en studsmatta!

Våra grabbar!

Blivande NBA-spelare?

På väg ut i Paia Bay, life is good!

Vilka lekplatser!

Tre år efter första besöket på Maui märker man att prioriteringarna helt naturligt blir lite annorlunda. Denna gången har vi "jagat" lekplatser, något som vi inte gjorde alls förra gången... Dessutom har vi varit mer i Kihei på Charlie Young Beach, den är helt klart Viggos favorit! Där är hyfsat långgrunt, inte så mycket vågor, bra sandslottssand och det blåser inte så mycket där (den där vinden ställer till problem).

Mamma och Viggo

Karl och Viggo i värsta tornet

Idag provade vi på ännu en ny lekplats, denna gången i Wailuku. Ke'Opulani Park är ett stort område med fotbolls- och baseballsplaner, grönområden och en stor lekplats. Lekplatsen är indelad i tre områden, varje med olika klätterställningar, en för de mindre, en för de större och en gemensamt. De är i riktigt fint skick och det finns ordentligt med picknick-ytor i närheten. Idag (lördag, många lediga) märkte man att familjerna här använder dessa till kalas, gärna då med ett extra uppblåsbart hopptorn eller vattenrutschkana extra. Då lastas det ut grillar och radas upp bord med massor med mat och dricka! Ett bra sätt att umgås och framförallt ha kalas på. Samma sak märker man vid stränderna där många familjer åker dit på fredagen och slår upp sina tält, ställer fram bord och smäller upp grillarna; blir riktiga minisamhällen!

Karl tar rutschkanan

En något skeptisk Karl

Bröderna Jeppsson!

Efter lekplatsen blev det en sushilunch och därefter avfärd till Kanaha för vindsurf! Det blåste bra idag och rullade in riktigt fina vågor på 3-3,5m höjd stundom. När man väl är där kommer man ihåg varför det är så bra:
- Det finns en bra kanal att ta sig ut genom där det ionte bryter så mycket vågor (mellan Lowers och Weird Wave)
- Vågorna blir lite mindre och inte riktigt lika kraftfulla som på Hookipa
- Revet är snällare än utanför där vi bor, inte lika mycket oregelbundna koraller
- Det blir långa fina vågor!
- Där finns livräddare som har bra koll och som dessutom kan hämta en om det barkar åt skogen (jag vet av egen erfarenhet)

Jag hoppar från en våg

Förutom att jag skulle haft snäppet mindre segel så var det riktigt bra idag, jag lyckades tajma vågorna bra och få till några riktiga "down the line" svängar. Enda nackdelarna är att det blåser rätt bra där (inte så roligt för resten av familjen) samt att det är mycket folk på vattnet!

Det är rätt stora vågor, mitt i bilden finns en 4,5m hög mast som referens...

Idag var vi en sväng på Costco igen för att proviantera, det blev grillade tigerräkor och kungskrabba till middag idag. Jummy! Hittade även en 20-årig Speyside för $45 och en 1,75L Bombay Sapphire för $30. Måste provpacka och se om vi klarar vikten bara innan det blir shopping.

Några bilder från Sugar Cove, en bra strand i närheten.

Jummy!

Karl och Viggo vid sin grotta framför sandslottet

Karl har börjat utvecklas något mer i språket, även om han fortfarande inte snacka ihjäl sig. Viggo har blivit Gigo och mamma och pappa börjar höras mer frekvent. Konstigt nog så hör man mer ljud när han nappen i munnen...

Och slutligen, det var inte jag som hoppade från vågen...

West Maui Mountain och hajbesök

Glömde skriva en sak i förra inlägget! I fredags morse när jag var nere i Paia Bay för att morgonsurfa så möttes jag och en annan kille (RC, 67 år från Oregon) av polisen på stranden. Han informerade om att en kille hade blivit attackerad av en haj kvällen innan, som tur är klarade han sig med bitmärken i brädan. Hajen var bedömt 6-8 fot och samtidigt hade man sett en säl inne i viken, så kanske hade den sett fel (eller så ville den bara markera att här bor jag...). Polisen sa  varken bu eller bä om att surfa, utan lämnade det helt till oss.

Det kändes inte helt bekvämt, men, vi var ensamma och det rullade in fin, fina vågor. Efter visst övertalande från RC så gav vi oss ut i böljorna blå. RC sa precis innan vi hoppade i: "Come on, I promise I'll tow your body in.", mycket förtroendeingivande... Men, allt gick bra och det var helt underbart att ha hela Paia Bay för sig själv!

För två dagar sedan begav vi oss iväg på en liten utflykt runt berget i väster, West Maui Mountains.

Vägen runt berget startade vi i Kahului och sedan begav vi oss moturs runt berget. Efter ha kört Hana Highway så tänkte vi att det här kan ju inte vara något, trots att de skriver att det är enfiligt stora delar av vägen. Men, vad vi bedrog oss! Krokigheten var i paritet med Hana Highway, fast mycket sämre väg och betydligt smalare! Sen känns det ju alltid betryggande att ha en 2dm hög jordhög som vägräcke när det är ett stup på 100m utanför. Hade man riktig tur så var det några trästolpar med rostig taggtråd istället! Karolinas standardkommentar till mig från baksätet (i något ansträngt tonläge) var: "Titta på vägen!".

Honokahua

Honokahua

Karl njuter av bilfärden innan han slöt sina bruna!

Dramatiska vyer

En av de bredare delarna av vägen, med ett halvdåligt räcke (eller obefintligt)!

Det dröjer ett tag innan det tar stopp om man kör av vägen

Vägen var verkligen naturskön, och till skillnad mot Hana Highway så var vegetationen kring vägen inte alls lika tjock vilket gjorde att vi hade desto bättre utsikt, riktigt dramatiskt landskap med höga berg, branta stup och ett mullrande, djupblått hav.

Vi kom fram till Honokahua, som ligger ungefär halvvägs på den jobbiga sidan, och passade på att ta en paus och köpa banankaka. Byn låg mitt i en dalgång och deras väg till större by/stad var den vi precis hade åkt. Gäller att inte glömma något när man är och handlar!

Till slut kom vi fram till Honolua Bay, känt för sina stora och fina vågor, men idag låg det platt och det var massor av snorklare där istället, vilket det också är känt för. På något sätt kändes det som vi hade nått vårt mål, trots att vi bara avverkat hälften av vägen runt berget. Vi fortsatte till Whalers Village i Kaanapli, ett köpcentrum som ligger mitt bland alla hotellen. Där var det verkligen som att komma in i en annan värld! På norra kusten där vi bor, där saknas hotell och det är inte så tillrättalagt för turister. På västra sidan så är det golfbanor och hotell i överflöd, allt mycket väl underhållet. En stor kontrast till de delarna av Maui som vi bor på.

Efter att ha inmundigat lunch, så strosade vi runt i köpcentrat och kring hotellen innan vi körde hem. När jag beställde lunch på Subway så frågade han som stod i kassan: "Hey man, you work here, right?". Ett bra tecken på att man börjar se ut som en local, lite lätt skitig, yvigt hår och röda ögon från allt saltvatten...

Igår kväll passade vi på att åka till den lokala pizzerian i Paia, Flatbread! Deras pizzor går inte av för hackor, och hela familjen njöt i stora drag! Vi passade på att beställa lite extra för att ha till matsäck till stranden idag, men det blev lite mindre över pga av Viggo och Karl, som åt som hästar. En förvarning om hur det blir när de kommer upp i tonåren.

Annars har det gått sin gilla gång med morgonsurf (Paia Bay och Hookipa), morgonlöptur, stranden, windsurf, middag (idag blev det grillad ahi (tonfisk) med couscous och grillade majskolvar), softa och sova. En skön vardag!

Halvvägs...

Med visst vemod kan man konstatera att halva semestern har gått, men det betyder ju också att man har halva kvar!

Igår kväll vinkade vi av Anders, Gunilla och Daniel som i skrivande stund befinner sig över Atlanten på väg mot Arlanda. Vi avslutade med en stranddag i Kihei på Charlie Young Beach innan vi åkte hem och åt en hamburgermiddag. Blev visst en tur inom Costco också för att fylla på Anders barskåp... Efter middagen följde jag och Viggo med ut till flygplatsen för att vinka av. Mycket tårar blev det, Viggo tycker att avsked är ungefär lika roligt som jag tycker att det är... Efter många om och men gick han med på att krama morfar och Daniel, då han "inte tycker om att krama killar"...

Dagarna har en behaglig rutin över sig, strax innan sju åker jag (Johan) och surfar, kommer tillbaka vid halvnio då resten har äter frukost. Efter frukost springer Karolina en sväng, Anders och Gunilla har samtidigt gått en morgonpromenad med Karl (alltid förbi flygplatsen om Karl får bestämma!). När de är hemma så packas bilarna och färden mot stranden börjar. Ofta stannas det till vid Maui Coffee Roasters för en dubbel Cappuccino till Karolina och vanligt kaffe till resten. Kylväskan är packad med dricka, frukt och mackor. Praktiskt att ha lunchen med sig då det på många stränder inte går att handla något. Vi har hittat en fin lekplats i Kihei som ligger rätt nära stranden, och där trivs verkligen barnen. Tyvärr blir det rätt varmt där så fort solen ligger på, så

Vid tre börjar det bli lagom att ge sig av hemåt igen, ibland inom Safeway eller någon annan matvarubutik på vägen, och väl hemma igen tar jag vindsurfgrejorna och sticker ut en timme. Som det har varit nu så har det blåst i princip varje dag (!), och just nu brallar det i så pass att jag väntar på att det ska mojna lite. Minsta seglet är tillbaka igen efter reparation, hela 40 dollar gick det på, riktigt billigt och bra gjort!

Viggo på väg ut genom vågorna!

Bygga sandslott är roligt

Karl njuter på stranden

Vilken duo!

Mormor och morfar leker med Karl och Viggo

Roligt i lekparken!

Ett riktigt bra klätterträd finns det också där!

På kvällarna har vi oftast lagat mat hemma, men lite då och då har vi passat på att äta ute också. I onsdags var vi på Mama's Fish House, en riktigt bra restaurang som ligger i Kuau med superfin utsikt och supergod mat! Den var helt fullbokad kvällstid, så det blev en ordentlig lunch istället! Efter maten passar det rätt bra att kolla på något svenskt tv-program som streamas via datorn (bra att ta med HDMI-kabeln) för att vid nioklippet borsta tänderna och natta sig... Lazy days!