Labor Day i Florida

När helgerna är fyllda av fotboll gäller det att passa på att utnyttja de som inte är det! Labor Day är USA’s motsvarighet till 1 maj (fast utan röda fanor…) och tack vare att det är en helgdag blev helgen en dg längre. Vi passade på att åka till Florida för att få några dagar på stranden igen och denna gång åkte vi lite längre österut till området kring Panama City Beach. Tyvärr var både Viggo och Karl lite halvrisiga under veckan, så vi väntade med att åka till lördagen. Innan helgen var det dock dags för major Jeppsson och hans kollegor att dra på sig städkläderna och städa aulan i skolan. Tydligen gör eleverna det för att spara pengar åt flygvapnet. Jag trodde att de skämtade när de sa att vi skulle städa…

Ferry från Indonesien och Terrence från USA löser biffen!

Vi hade blivit tipsade av Melissa och Jeremy om en strand som heter Grayton Beach som tydligen skulle vara riktigt fin, så det blev första stoppet på resan. När vi kom fram så började precis småregna så vi passade på att köra runt i området och titta lite. Det märktes direkt att det var ett ganska snofsigt område, vilket bekräftades efter ha kollat på Zillow (Hemnet i USA). Tyvärr var det lite för dyrt för att slå till på en sommarstuga där…

Grayton Beach var riktigt fin och tack vare att det var mulet kändes det riktigt behagligt där, kring 30 i luften och ungefär samma temperatur i vattnet. Dessutom var det lite vågor där, vilket kändes extra skönt med tanke på att brädorna låg på taket! Eftermiddagen tillbringades på stranden innan vi drog oss till Panama City Beach, vilket är betydligt mer turistigt än Grayton Beach. Massor av hotell, en schysst shopping-/restauranggata och massor med olika aktiviteter. Vi passade på att ta en bit mat med utsikt över havet och samtidigt njuta av de lokala muskelbilarna som drog förbi!

Panama City Beach i bakgrunden

Dagen därpå var vädret lite sådär på förmiddagen, så då styrde vi kosan västerut till Fort Walton Beach för att gå museum istället! Karl och jag fick välja, så det blev Air Force Armament Museum ett flygmuseum utanför Eglin Air Force Base. Musuemet var inte jättestort, men det fanns massor att titta på både inom- och utomhus och var fokuserat på historien om olika luft- och markmålsvapen. Riktigt bra, intressant och välhållet! Dagen avslutades med några timmar på stranden efter lunchen innan det var dags att styra kosan de tre timmarna norrut igen. 

Air Force Armament Museum

Karl med en P-51 Mustang från andra världskriget

F-105 från Vietnamkriget

Karl bredvid en AMRAAM, samma som finns på Gripen

SR-71 Blackbird - supersnabbt spaningsflygplan

Fort Walton Beach - underbart!

En medium dricka från Whataburger... Allt är större i Amerikat!

Beach tennis

Finbesök från Sverige

I slutet av juli fick vi ett efterlängtat besök från Sverige när familjen Egelin kom på besök. Perfekt timing då grabbarna behövde ha lite distraktion från varandra efter en månads gnissel... Efter lite strul på resan till USA så kom de med perfekt timing till fotbollslägret som grabbarna och Ingrid skulle vara med på. Lite lätt jetlag efter ha varit på resande fot i några dygn och en temperatur på nästan 40 grader satte sina spår och det dröjde inte länge innan det var tyst på ovanvåningen.

Hmmm... Vilket ska vi välja?!

Pappas flicka!

Skapligt akvarium!

Är de inte färdiga snart?

Vi passade även på att visa upp downtown Montgomery och göra ett besök till Prattville där BassPro ligger, en gigantisk jakt- och friluftsbutik! Carl och Viggo försvann snabbt till fiskeavdelningen och Filip och Karl passade på att kolla in det enorma akvariet. Tror även att Johan hann med en snabbvisit på jaktavdelningen samtidigt som Ingrid passade på att prova jaktsimulatorn! Dessutom hann vi med en golfrunda i kvällssolen på Lagoon Park. Under tiden som barnen var på fotbollsläger passade Johan, Helena och Karolina på att besöka The Legacy Museum, ett väldigt gripande museum om slaveriet och de svartas position i USA.

Carl och Viggo gör sig klara för att fiska.

Golf!

Backyard basketball!

Texas Roadhouse inbound Florida!

Efter några dagar i Montgomery och efter att barnen hade klarat av fotbolsslägret, kändes det helt rätt att styra kosan österut för några dagars strandhäng i Florida. Vi bodde i ett fint hus i Vilano Beach, ett litet samhälle utanför Saint Augustine. Saint Augustine är en av de äldsta städerna i USA och har många riktigt fina äldre byggnader där man ser det spanska arvet. Stranden var fantastiskt fin och i kombination med sol, vågor, varmt vatten och trevligt sällskap är det svårt att inte ha det bra!

Saint Augustine

Basecamp Vilano Beach

Pizza på beachen, kan det bli bättre när man är riktigt hungrig?!

Beach football

Surf's up!

Underbara dagar när man kan vara på beachen fram till åtta!

Längdhoppstävling!

Innan det var dags att skiljas åt passade vi på att göra ett besök på Disney World i Orlando innan det var dags för familjen Jeppsson att återvända till skola och familjen Egelin att fortsätta semestern i Florida. Vi valde Magic Kingdom och tydligen var det fler som också hade tänkt att besöka Disney World! Mycket folk och långa köer till många av attraktionerna gjorde att det blev ganska mycket väntan i värmen. Bästa attraktionen var förmodligen berg-och dalbanan Space Mountain!

Sista kvällen i Vilano

Chicksen!

Jummy!

Framåt sextiden kände vi att det var dags att tänka på refrängen då vi hade 8 timmar i bil framför oss och dessutom började åskan rulla in. Efter ett tårfyllt adjö styrde vi kosan mot parkeringen, men ett kortare kaffestopp gjorde att våra planer att snabbt nå parkeringen gick i kras. Under kaffestoppet öppnade himlen sig och åskan rullade in med kraft! Vi trotsade åskan och sprang i full fart mot tågbanan som skulle ta oss till parkeringen, men väl där fick vi höra att de ställt in alla transporter till parkeringen pga åskan... Två timmar senare lyckades vi till slut ta oss till bilen och fy fasen vilket åskoväder det var! På vägen norrut mot Montgomery spelade blixtarna ett mäktigt skådespel framför oss, helt otroligt! Resan hem gick bra, även om det tog emot ganska mycket att gå upp till jobbet efter 3h sömn...

Underbart!

Internationell matkultur

Första delen av min utbildning har varit ett förberedelseskede inför huvudkursen där bara vi internationella elever har deltagit. En stor fördel med att träffa elever från så många olika länder är ju att man får ta del av deras olika kulturer, och ett sätt är ju genom maten!

Amerikansk matkultur! Donuten längst till vänster har lönnsirapsglasyr med baconbitar...

Under förberedelseskedet hade vi en dag där vi bjöd på typiska maträtter från våra olika länder och det var en fröjd att se och smaka på alla olika rätter som dukades upp. Tyvärr hade vi inte fått huset än, så mitt bidrag blev en sommar efterrätt bestående av jordgubbar och grädde, kanske iofs säger en del om mina matlagningskunskaper...

Min internationella grupp

Rodney från Seychellerna, första eleven någonsin från Seychellerna.

Rodney visar maten!

Mat i långa lass!

Vi träffades även en kväll tillsammans med studiegruppen och körde samma sak fast med familjer också, riktigt trevligt! Karolina hade stekt raggmunk och fläsk och till det hittade vi Felix lingonsylt i lokala affären. Massa olika smaker från en rad olika länder, från Jordanien till Singapore. Till och med Karl njöt av att prova olika sorters mat!

Jummy!

Hela gänget

Mera mat!

Under de första veckorna i huset träffade Karolina en av grannarna, Jodie, i gymmet här i grannskapet. Hon och hennes man Jason är från Kalifornien och är hyfsat nya i Alabama. De kommenterade med att det var ungefär som att flytta till ett annat land när de kom hit... En söndagsförmiddag var vi inbjudna på Patio Pancakes, dvs pannkaksfrukost på altanen. De har som tradition att då och då ta en cykeltur på söndagsmorgonen följt av pannkaksfrukost, kul, trevligt och gott initiativ!

Patio Pancakes!

Karolina och jag har även passat på att fira vår bröllopsdag med middag på Taste, en restaurang i grannskapet som har riktigt bra tapas. Dessutom har vi (jag) äntligen fått vår smoker/grill och då måste man ju grilla ribs!

18-årig bröllopsdag!

Oklahoma Joe Bronco

Ribs!

De blå änglarna!

3 timmar rakt söder om Montgomery ute vid kusten ligger staden Pensacola och i den staden har amerikanska flottan en stor flygbas som bl.a. är hemmabas för deras uppvisningsteam (ja, amerikanska flottan har ett eget flygvapen som är ca 10ggr större än det svenska...). Uppvisningsteamet heter Blue Angels och varje sommar har de en flyguppvisning för hemmapubliken nere på Pensacola Beach. Som flygnörd var man ju tvungen att åka ner!

Efter lite efterforskningar kunde vi konstatera att för att få en parkeringsplats var man tvungen att vara på plats vid sju på morgonen på grund av trafiken! Mycket av hotellen var också uppbokade, trots att hotellpriserna var ungefär det dubbla mot vanliga helger. Ett vanlight hotellrum på stranden låg på ca 4500/natt, så det fick bli ett lite längre från stranden för att kunna bo två nätter istället!

Middag på stranden är aldrig fel

Karl hälsar på hajarna

Viggo njuter av stranden (eller telefonen..)

Underbart ljus!

Efter ha tagit oss ner till Pensacola Beach på fredagen kunde vi njuta av en middag och solnedgång på stranden, helt underbart med ett magiskt vackert ljus. Efter ha checkat in på hotellrummet tog vi en tidig kväll för att ställa klockan på 0615, kanske inte helt behagligt på en lördagmorgon.

När vi väl kom ut på vägen insåg vi att det var fler som hade tidig revelj, på bron på väg till Pensacola Beach var det redan kö. Som tur var hittade vi parkering vid en restaurang någon kilometer från stranden till det fascila priset $40... Men då kunde man äta för den summan på restaurangen, så det blev en bra affär!

Trots tidig revelj var vi långt ifrån först

Vad säger man, schysst snutbil!

Pensacola Beach delas i två delar av en pir som går ut några hundra meter i vattnet och när vi kom ner på stranden var det redan fullpackat på östra sidan, så vi slog upp vårt eget lilla läger på andra sidan. Kanske första gången som vi varit på stranden redan vid åtta på morgonen!

Själva flyguppvisningen började med olika mindre flygplan som flög förbi i en strid ström, en helikopter från kustbevakningen förevisade ett räddningsuppdrag och därefter började olika konstflygningsflygplan köra mer avancerade uppvisningar. Av någon anledning njöt de av att köra på lägsta höjd mot piren för att så sent som möjligt göra ett skutt över den. Man väntade nästan på att någon skulle dra in i piren!

På stranden finns i sann USA-anda livvakter som kunde vara tagna från Baywatch (och då menar jag både hur de uppträder och deras kläder, eller frånvaro av kläder...). Deras främsta uppgift under dagen var att med visselpipor se till så att inga badade under flyguppvisningarna, som tur var fanns det tid mellan de olika momenten att svalka sig i det nästan 30-gradiga vattnet. Solen ghassade och temperaturen låg strax under 40 grader, varmt så in i den och vårt tält/canopy var underbar att ha.

Nåväl, 1400 var det dags för Blue Angels att göra entré, och man förstår varför de är en av de bästa uppvisningsgrupperna i världen! De är mest kända för att flyga riktigt nära varandra och som närmst skiljer det 90cm mellan huv och vingspets - riktigt tajt när man flyger i 700km/h! Uppvisningen höll på i drygt en timme och det var rätt skönt när den väl var slut - började bli trött på att hålla för öronen!

Efter ha softat på stranden ett tag till, packade vi ihop grejorna och gav oss av till bilen och restaurangen - det smakade riktigt bra med en kall öl och Coca-Cola efter en hel stranddag! Dessutom smakade maten på Frisky Dolphin  riktigt bra. Vid stranden finns ett mindre shoppingområde som också utforskades. Där finns bl.a. Ron Jon Surf Shop, som tyvärr har mest surfkläder och inte så mycket surfbrädor. Tyvärr började det torna upp sig ordentliga åskmoln och lagom till att vi kom till hotellet öppnade himlen sig, så som det ofta gör här.

Dagen efter styrde vi kosan mot Fort Walton Beach och Destin som ligger ca 1h öster om Pensacola Beach. Vägen dit går genom ett naturvårdsområde utmed stranden som är riktigt vackert med härliga sanddyner. Efter lite shopping på Silver Sands outlet - för att tillfredställa frun - var vi all lite sugna på att komma hem. Vägen hem från Destin är lite mindre jämfört med motorvägen till Pensacola, vilket också betyder sämre mobiltelefontäckning till grabbarnas förtret. Ungefär som att köra genom Dalsland...