West Maui Mountain och hajbesök

Glömde skriva en sak i förra inlägget! I fredags morse när jag var nere i Paia Bay för att morgonsurfa så möttes jag och en annan kille (RC, 67 år från Oregon) av polisen på stranden. Han informerade om att en kille hade blivit attackerad av en haj kvällen innan, som tur är klarade han sig med bitmärken i brädan. Hajen var bedömt 6-8 fot och samtidigt hade man sett en säl inne i viken, så kanske hade den sett fel (eller så ville den bara markera att här bor jag...). Polisen sa  varken bu eller bä om att surfa, utan lämnade det helt till oss.

Det kändes inte helt bekvämt, men, vi var ensamma och det rullade in fin, fina vågor. Efter visst övertalande från RC så gav vi oss ut i böljorna blå. RC sa precis innan vi hoppade i: "Come on, I promise I'll tow your body in.", mycket förtroendeingivande... Men, allt gick bra och det var helt underbart att ha hela Paia Bay för sig själv!

För två dagar sedan begav vi oss iväg på en liten utflykt runt berget i väster, West Maui Mountains.

Vägen runt berget startade vi i Kahului och sedan begav vi oss moturs runt berget. Efter ha kört Hana Highway så tänkte vi att det här kan ju inte vara något, trots att de skriver att det är enfiligt stora delar av vägen. Men, vad vi bedrog oss! Krokigheten var i paritet med Hana Highway, fast mycket sämre väg och betydligt smalare! Sen känns det ju alltid betryggande att ha en 2dm hög jordhög som vägräcke när det är ett stup på 100m utanför. Hade man riktig tur så var det några trästolpar med rostig taggtråd istället! Karolinas standardkommentar till mig från baksätet (i något ansträngt tonläge) var: "Titta på vägen!".

Honokahua

Honokahua

Karl njuter av bilfärden innan han slöt sina bruna!

Dramatiska vyer

En av de bredare delarna av vägen, med ett halvdåligt räcke (eller obefintligt)!

Det dröjer ett tag innan det tar stopp om man kör av vägen

Vägen var verkligen naturskön, och till skillnad mot Hana Highway så var vegetationen kring vägen inte alls lika tjock vilket gjorde att vi hade desto bättre utsikt, riktigt dramatiskt landskap med höga berg, branta stup och ett mullrande, djupblått hav.

Vi kom fram till Honokahua, som ligger ungefär halvvägs på den jobbiga sidan, och passade på att ta en paus och köpa banankaka. Byn låg mitt i en dalgång och deras väg till större by/stad var den vi precis hade åkt. Gäller att inte glömma något när man är och handlar!

Till slut kom vi fram till Honolua Bay, känt för sina stora och fina vågor, men idag låg det platt och det var massor av snorklare där istället, vilket det också är känt för. På något sätt kändes det som vi hade nått vårt mål, trots att vi bara avverkat hälften av vägen runt berget. Vi fortsatte till Whalers Village i Kaanapli, ett köpcentrum som ligger mitt bland alla hotellen. Där var det verkligen som att komma in i en annan värld! På norra kusten där vi bor, där saknas hotell och det är inte så tillrättalagt för turister. På västra sidan så är det golfbanor och hotell i överflöd, allt mycket väl underhållet. En stor kontrast till de delarna av Maui som vi bor på.

Efter att ha inmundigat lunch, så strosade vi runt i köpcentrat och kring hotellen innan vi körde hem. När jag beställde lunch på Subway så frågade han som stod i kassan: "Hey man, you work here, right?". Ett bra tecken på att man börjar se ut som en local, lite lätt skitig, yvigt hår och röda ögon från allt saltvatten...

Igår kväll passade vi på att åka till den lokala pizzerian i Paia, Flatbread! Deras pizzor går inte av för hackor, och hela familjen njöt i stora drag! Vi passade på att beställa lite extra för att ha till matsäck till stranden idag, men det blev lite mindre över pga av Viggo och Karl, som åt som hästar. En förvarning om hur det blir när de kommer upp i tonåren.

Annars har det gått sin gilla gång med morgonsurf (Paia Bay och Hookipa), morgonlöptur, stranden, windsurf, middag (idag blev det grillad ahi (tonfisk) med couscous och grillade majskolvar), softa och sova. En skön vardag!

Halvvägs...

Med visst vemod kan man konstatera att halva semestern har gått, men det betyder ju också att man har halva kvar!

Igår kväll vinkade vi av Anders, Gunilla och Daniel som i skrivande stund befinner sig över Atlanten på väg mot Arlanda. Vi avslutade med en stranddag i Kihei på Charlie Young Beach innan vi åkte hem och åt en hamburgermiddag. Blev visst en tur inom Costco också för att fylla på Anders barskåp... Efter middagen följde jag och Viggo med ut till flygplatsen för att vinka av. Mycket tårar blev det, Viggo tycker att avsked är ungefär lika roligt som jag tycker att det är... Efter många om och men gick han med på att krama morfar och Daniel, då han "inte tycker om att krama killar"...

Dagarna har en behaglig rutin över sig, strax innan sju åker jag (Johan) och surfar, kommer tillbaka vid halvnio då resten har äter frukost. Efter frukost springer Karolina en sväng, Anders och Gunilla har samtidigt gått en morgonpromenad med Karl (alltid förbi flygplatsen om Karl får bestämma!). När de är hemma så packas bilarna och färden mot stranden börjar. Ofta stannas det till vid Maui Coffee Roasters för en dubbel Cappuccino till Karolina och vanligt kaffe till resten. Kylväskan är packad med dricka, frukt och mackor. Praktiskt att ha lunchen med sig då det på många stränder inte går att handla något. Vi har hittat en fin lekplats i Kihei som ligger rätt nära stranden, och där trivs verkligen barnen. Tyvärr blir det rätt varmt där så fort solen ligger på, så

Vid tre börjar det bli lagom att ge sig av hemåt igen, ibland inom Safeway eller någon annan matvarubutik på vägen, och väl hemma igen tar jag vindsurfgrejorna och sticker ut en timme. Som det har varit nu så har det blåst i princip varje dag (!), och just nu brallar det i så pass att jag väntar på att det ska mojna lite. Minsta seglet är tillbaka igen efter reparation, hela 40 dollar gick det på, riktigt billigt och bra gjort!

Viggo på väg ut genom vågorna!

Bygga sandslott är roligt

Karl njuter på stranden

Vilken duo!

Mormor och morfar leker med Karl och Viggo

Roligt i lekparken!

Ett riktigt bra klätterträd finns det också där!

På kvällarna har vi oftast lagat mat hemma, men lite då och då har vi passat på att äta ute också. I onsdags var vi på Mama's Fish House, en riktigt bra restaurang som ligger i Kuau med superfin utsikt och supergod mat! Den var helt fullbokad kvällstid, så det blev en ordentlig lunch istället! Efter maten passar det rätt bra att kolla på något svenskt tv-program som streamas via datorn (bra att ta med HDMI-kabeln) för att vid nioklippet borsta tänderna och natta sig... Lazy days!

Surffilm igen!

Ett kort klipp från en liten våg idag, premiär med GoPro:n på surfbrädan. Funkade kanon!

https://dl.dropbox.com/u/36966318/GOPR0125.MP4

Mest för att överbevisa lillebror Anders...

Mastbrott...igen...

I fredags var jag ute lite senare på dagen efter att ha varit och badat tidigare på dagen. Våghöjden skulle öka under dagen och jag tänkte att jag kunde köra lite lugnt innan middagen. Det blåste bra och jag körde med mitt Ezzy 4.7 och det funkade riktigt bra. Till en början höll jag mig innanför revet, vilket var precis vad jag hade tänkt. Men, sen helt plötsligt fick jag ett infall och drog ut genom brytet och lyckade komma med en skaplig 3m våg på väg in. Sen tog det roliga slut. Jag trillade i vågen och åkte på en rejäl spolning, kom upp och såg mina grejor typ 15m bort. Började simma som en tok men hann inte fram innan nästa lika stora våg kom...

Jag kom upp igen och såg mina grejor igen, men tyvärr såg jag att vinkeln på seglet såg konstig ut... Masten av precis som förra gången på Maui... Förra gången bröt jag masten på Kanaha, och där hade jag turen att en livräddare kom och hämtade mig med sin vattenskoter och bogserade in mig. Här, på Sprecks, finns inga livräddare... Det blev en 30 minuters simtur in till stranden, lätt uppretad och lite trött nådde jag stranden och kunde konstatera att seglet också hade fått en reva.

På väg in mot vår strand

Två dagar senare har jag en ny mast (på garantin) och ska lämna in seglet på reparation, det börjar arta sig. Man blir dock lite försiktigare efter mastbrottet, men det är bara att ta tjuren vid hornen!

Har klippt ihop en kort liten film från "vår"strand som finns på länken nedanför:

https://dl.dropbox.com/u/36966318/Maui%201.m4v

Ibland är vägen halva resan, vackraste regnbåge vi sett!

Grandma's Coffee House, bra fikastopp

Idag passade vi på att göra en utflykt till Mauis enda vingård, Ulupalukua, som ligger på västra sidan av Haleakela. Vägen dit gick på ca 900m höjd och det var ett lite annorlunda landskap som mötte oss. Det påminde nästan om skotska landsbygden, med hedar och stenmurar. Vinet smakade gott och som tur var fanns där ett hamburgerhak precis bredvid, så mat fick vi också!

Barnen utanför vingården, rejäla träd fanns det gott om

Viggo och Karl sitter på ljugarbänken tillsammans med lokalbefolkningen!

Annars går dagarna fort, gårdagen spenderades i Queen Kaahumanu's Shopping Mall, då vädret var lite halvdant här. Ibland kan det vara rätt skönt att inte åka till stranden... (var tvungen att skriva det där för att vrida om kniven lite...) Helena; OPI-sortimentet är kollat men jag hade glömt "önskelistan" hemma så jag tar det nästa gång. Ett vanligt OPI-lack för 8.99...sanslöst billigt!

Karl "njuter" av stranden

Viggo poserar stolt framför sitt konstverk!

Frun i huset

Efter en dag på stranden är det bra att bada för att bli av med all sand!

Hana Highway och surf!

I onsdags satte vi oss i bilarna 0900 (det var i alla fall tänkt så, vi kom i väg 10 min senare, till tidsfascistens förtret (dvs jag, Johan)), för att styra kosan österut längs med Hana Highway, eller Road to Hana som det också kallas. Den börjar i Paia (vår grannstad) och slutar i Hana, staden (stad, och stad, Hyllinge framstår som en metropol jämfört med Hana) som ligger längst i öster på Maui.

Vägen dit är inte särskilt lång, endast ca 5 mil, men den tar desto längre tid. Vägen går utmed Maui's norra kust och klättrar längs med bergssidan. Från Haiku och österut, så ändrar sig vegetationen markant. Det blir grönare, träden högre, mer blommor och framförallt fuktigare. Man märker att större delen av nederbörden som faller på Maui, den faller här. För att göra vägen lite kortare för barnen så gjorde vi en hel del stopp på vägen till Hana. Första stoppet blev i en grotta i bambuskogen, mycket spännande. Sen stannade vi i Keanae där vi åt det lokala mangobrödet, mycket gott tyckte både Viggo och Karl. Tredje stoppet blev vid ett större vattenfall där tanken var att Johan och Viggo skulle bada men det slutade med att de kände på vattnet, Viggo tyckte att det var för kallt i vattnet!

Mamma och Viggo i Keanae

En något skeptisk Karl

Lunchdags i Hana

Lagom till lunch var vi framme i Hana där vi åt våra medhavda matsäck på Hana Beach, solen strålade sköööönt och Viggo och Karl passade på att bada. Efter att ha sett Hana, dvs en restaurang, en affär, ett hotell samt en mack begav vi oss hemåt igen. Barnen somnade gott så vi kunde köra i ett sträck hemåt, skönt.

Besök hos fågelmannen... Något för Malin, kanske?

Värsta tuffa grottan!

Igår så hade vi en skön stranddag på södra delen av Maui, nämligen på Maluaka Beach. När molnen ökade framåt eftermiddagen så drog vi till Wailea för lite shopping. Väl hemma så väntade pizza från Flatbread och föräldrarna passade på att gå ut och äta en mycket god alla-hjärtans dag middag bestående av grillad tonfisk (Karro) och grillat kött (Johan) och lite cocktails till det!

Pappa-son surf på Maluaka, lite mindre vågor jämfört med första gången vi var här.

Karl tittar fram bakom snutten

Daniel har slagit till på stort i glassfabriken!

Idag har vi bara haft en skön stranddag "hemma" på vår egen strand. Det har blåst rätt bra och varit ordentliga vågor idag, så det har blivit mycket windsurf!

Hookipa idag, stort och blåsigt!

Sköna och lata dagar

Nu har vi kommit in i skön rytm här på Maui. Surf, morgonpromenad och/eller löpning på morgonen efter frukost och därefter utflykt beroende på väder och vind, ja framför allt vind...Men det finns många stränder att utforska så vi brukar ju hitta nåt som passar alla. På förmiddagen idag så åkte vi iväg för att titta på Jaws (eller Peahi på Hawaiianska), en riktigt stor våg som bara bryter när det är stora dyningar. Vägen dit går längs med Hana Highway och man märker att det är där som det regnar rätt mycket. Det blir betydligt grönare och stundom känns det nästan som om man kör i regnskogen. Vägen ner från stora vägen går genom sockerrörsfält och är av modell sämre grusväg, naturligtvis får man inte köra där med hyrbilar (inte ens vår Fåårrd!), men det funkar rätt bra så länge det inte är allt för dyngigt. Väl framme så konstaterade vi att det inte var tillräckligt stort för att man skulle surfa här idag, men vågorna bröt i alla fall och man fick lite känsla för hur det är när det är stort här. Lite skillnad mot förra gången då det var fullt med folk på vattnet, helikoptrar i luften och massor med åskådare.

Ett folktomt Jaws

Efter en lunch hemma i lägenheten började det suga i windsurftarmen, det blåste bra och jag plockade med mina nya grejor ner till stranden. Det blev en ny (beggad) bräda för mig JP Single Thruster 83L, två beggade Ezzy-segel och tillbehör till det. Brädan har tre fenor (thruster setup) och funkar riktigt bra! Idag blev det till att använda båda seglen, då det började bralla i ordentligt efter ett tag! Skönt att ha grejorna färdigriggade och  bara ha 50m till vattnet!

I morse blev det morgonsurf utanför där vi bor, inte riktigt optimalt då det var rejält stökigt bland vågorna. Utan att jag märkte det kom jag längre och längre ut och helt plötsligt var jag ute i det stora brytet när det började rulla in stora vågor. Paddlade över några men insåg sedan att jag var tvungen att ta en för att komma in, vilket ledde till att tvättmaskinen sattes på centrifugering och jag var glad när jag kom upp på andra sidan med bara lite småsår på fötterna. Annars börjar man bli ordentligt mör i kroppen nu, men det är en skön känsla!

Trötta hjältar

Barnen trivs på stranden och i vattnet, och på tomten där vi bor finns både studsmatta och basketkorg. De leker i full fart och det är bara tröttheten som sätter stopp. Som tur är har de kommit över sin jet lag, och deras rutiner börjar bli hyfsat normala, även om de vaknar tidigt!

Barnen har byggt koja och Viggo passar på att fota mig!

Igår tog vi en sväng till Ukumehame Beach Park, som ligger på sydvästra delen av Maui. Efter några timmar på stranden så styrde vi kosan mot Lahaina på västkusten, där vi passade på att äta på Bubba Gump, mycket gott och mycket... Daniel har bränt sig ordentligt på sina fötter, så det blev till att ta det lugnt och ordna med kylbalsam. Anders shoppade loss och försåg sig med både halmhatt och t-shirt och ser nu ut som en riktig plantageägare.

Barnen leker på Ukumehame

Efter att vågen kom...

Några snabba bilder!

Här kommer några bilder från dagens aktiviteter, det blev morgonsurf i Paia Bay idag, schyssta set som delades med fyra gentlemen i 70-års åldern. Grymt stoke! Därefter packade vi bilarna och åkte till Maalea där vi passade på att besöka ett riktigt fint akvarium som ligger där. Pojkarna gillade det massor! Efter det åkte vi till vårt gamla "favoritställe", Papalaua på sydkusten. Lika fint som tidigare och Viggo och Karl stortrivdes med att leka på stranden och i vattnet. Karl slocknade efter ett tag, medan Viggo fortsatte med otrolig frenesi! På vägen hem blev det ett stopp på Neil Pryde Maui (lån/köpte en JP Single Thruster 83, vindsurfbräda) och Walmart innan vi åkte hem! Imorgon ska det blåsa och vågorna ska öka under dagen, sweet!

Karolina och barnen tittar på fiskar

Andäktiga åskådare

Viggo surfar på sin nya surfbräda!

Vi var inte brunast på stranden...

Karl njuter!

Viggo fyller på vallgraven, a neverending story!

Stolt konstruktör framför sitt slott!

Till slut ska jag passa på att säga grattis till min gudmor, Elna, som fyller år idag!

Aloha!

Äntligen Maui! Det tog tre år, men nu är man här igen. Så skönt!

Landade igår strax innan lunch, och precis som förra gången strulade det med bilarna... Dock inte riktigt så illa som förra gången, men han hade fått för sig att vi skulle komma 10.34PM, så nycklarna var inte på plats. Det löste sig hyfsat snabbt, fick vänta en timme i solen, så det gick ingen nöd på mig.

När resten av sällskapet anlände (de åkte ett senare flyg än jag), så styrde vi kosan mot McDonalds för lunch innan vi åkte till vårt boende. Det visade sig att det inte var färdigstädat, så åkte in till Costco (typ Dagab) för att bunkra upp. På Costco kan man inte köpa något i normalstorlek, utan allt är i bulk, vilket både är bra och dåligt. Det är ju inte alltid som man behöver tvättmedel för 180 tvättningar... Kidsen började bli lagom trötta innan vi var färdiga och det var rätt skönt att åka till slut.

Huset som vi bor i ligger precis norr om flygplatsen, vilket har sina fördelar och nackdelar. Fördelarna är att det är nära till stan och vidare söderut, samt att stranden är mycket bättre här. Dessutom kan jag ha prylarna riggade på tomten och bära ner dom 50m till stranden och utanför bryter vågorna på revet... Nackdelen är ju att flygplanen låter lite... Som tur är vänjer man sig vid det, och det går bara 3 fpl under natten.

Själva boendet är på ovanvåningen av ett hus, familjen som äger huset bor på bottenvåningen och hyr ut tre lägenheter på ovanvåningen. Innan vi åkte trodde vi att det bara var vår lägenhet på ovanvåningen. Det är inte riktigt lika fint som vårt förra hus, men det kostar en tredjedel och själva lägenheten är helt ok. Familjen som äger huset är japaner och har två egna barn, vilket är bra då det finns både studsmatta och basketkorg som vi får använda.

Själv passade jag på att åka upp till Pukalani igår kväll för att inhandla en vågsurfbräda, det blev en 7'4 med lite mer böj än min gamla. Hittade den på Craigslist, USA's motsvarighet till Blocket. Bra sätt att handla på! Den fick premiärsurfas idag, trots en del regnskurar så gick det inte att motstå suget. Breaket utanför kallas Camp One och idag var det från midje- till gubbhöga vågor, en bra början som uppvärmning!

Resten av dagen har tillbringats med att handla lite mer, Karolina tog en sväng inom Savers. Där lyckades vi även haka av Sandberg för första gången. Andra gången lyckades vi med när vi åkte från Hookipa till Mama's Fish House...

Barnen njuter av att gå i shorts och t-shirt och Viggo vill gärna bygga sandslott. De är fortfarande jet-laggade och blir ordentligt trötta vid 1730 (speciellt Karl, som somnade då). Viggo brukar krascha strax innan 1900. Nu sitter jag själv uppe (21.00), alla de andra har gått och lagt sig, endast tomten är vaken... Imorgon ska det bli ungefär likadant väder som idag, halvklart med en del skurar, så eventuellt blir det ett besök på Maui's akvarium för att stimulera barnen. Blir det bättre väder så blir det stranden och vindsurf, vinden behöver lite mer sol för att dra igång. Och apropå prognoser, så ser det bra ut resten av veckan på vågfronten, speciellt på söndag med 12-13fots vågor!

Nu startade precis 21.15 flygplanet till grannön Kona, och det börjar bli dags att avrunda. Det blev inga bilder idag, det blir ett nytt inlägg imorgon med bara bilder istället!

Surf is definitely up!

Summering av Red Flag

Sitter nu på Sky Harbor-flygplatsen i Phoenix i Arizona på väg till San Francisco, inte den snabbaste vägen men den billigaste... Och dessutom får jag se lite fler delar av USA på vägen! Flygningen hit gick över mestadels öken, ett verkligen dramatiskt landskap med höga snötäckta bergstoppar, djupa raviner och stora karga platåer, ungefär som i en Vilda Västern-film. Färgskalan går i brunt, förutom några enstaka gröna plättar där golfbanor och fotbolls- eller baseball-planer tittar fram.

Igår avslutade vi Red Flag, och för min egen del kan jag bara säga att det har gett mig otroligt många bra erfarenheter. Jag har flugit fem pass, tre på dagen och två på natten. Flygmässigt så hade det varit roligt att få flyga på låg höjd något pass, men det gick tyvärr inte pga moln ena dagen. Annars har jag varit gruppchef eller rotechef alla pass, vilket har gjort att jag antingen har flugit eller planerat. Det har blivit långa dagar tack vare detta, men det är ju så mycket mer givande att få gå längst fram.

Chavez från 480FS i Spangdahlem

Möjligheten att få gå som Mission Commander var riktigt rolig och jag kan nöjt konstatera att av de 19 passen som gick av stapeln, så var det två som leddes av utlänningar, jag och Foxy, en annan svensk. Vill ni läsa mer om övningen så har det gjorts en hel del inlägg på Flygvapenbloggen där bl.a. mitt tidigare inlägg om Mission Commander har lagts in. Men, det var här ni läste det först :-)!

Flottans glada gossar i sina Super Hornet's!

Utvärderingarna av passen har varit det som har gett mest. Att ha proffs som verkligen kan det som de pratar dom är helt fantastiskt. De har en förmåga att sätta fingret på precis rätt saker. Möjligheten att få umgås med alla andra deltagare är också kanon, och det är så här man verkligen skapar förståelse för varandra. Man märker dessutom att vi piloter är rätt lika världen över, vi har ungefär samma utbildning och erfarenheter. Sista utvärderingen tog en lite annorlunda vändning då några piloter som tillhör amerikanska 555 Fighter Squadron som är baserad i Aviano bad att få ordet. De hade precis fått reda på att en pilot på deras division hade kraschat i Adriatiska havet och tyvärr inte överlevt. De berättade lite kort om piloten, Gaza och hans fru som bar på deras första barn som ska födas om några veckor, och därefter ordnades det en insamling. Det kändes i magen, och man fick en ordentlig påminnelse om att jobbet ibland innebär vissa risker.

Buff (B-52) på väg in för landning

Kände att det blev en något sorgsen avslutning på min Red Flag rapportering, men sammanfattningsvis har det verkligen varit ett äventyr!