West Maui Mountain och hajbesök

Glömde skriva en sak i förra inlägget! I fredags morse när jag var nere i Paia Bay för att morgonsurfa så möttes jag och en annan kille (RC, 67 år från Oregon) av polisen på stranden. Han informerade om att en kille hade blivit attackerad av en haj kvällen innan, som tur är klarade han sig med bitmärken i brädan. Hajen var bedömt 6-8 fot och samtidigt hade man sett en säl inne i viken, så kanske hade den sett fel (eller så ville den bara markera att här bor jag...). Polisen sa  varken bu eller bä om att surfa, utan lämnade det helt till oss.

Det kändes inte helt bekvämt, men, vi var ensamma och det rullade in fin, fina vågor. Efter visst övertalande från RC så gav vi oss ut i böljorna blå. RC sa precis innan vi hoppade i: "Come on, I promise I'll tow your body in.", mycket förtroendeingivande... Men, allt gick bra och det var helt underbart att ha hela Paia Bay för sig själv!

För två dagar sedan begav vi oss iväg på en liten utflykt runt berget i väster, West Maui Mountains.

Vägen runt berget startade vi i Kahului och sedan begav vi oss moturs runt berget. Efter ha kört Hana Highway så tänkte vi att det här kan ju inte vara något, trots att de skriver att det är enfiligt stora delar av vägen. Men, vad vi bedrog oss! Krokigheten var i paritet med Hana Highway, fast mycket sämre väg och betydligt smalare! Sen känns det ju alltid betryggande att ha en 2dm hög jordhög som vägräcke när det är ett stup på 100m utanför. Hade man riktig tur så var det några trästolpar med rostig taggtråd istället! Karolinas standardkommentar till mig från baksätet (i något ansträngt tonläge) var: "Titta på vägen!".

Honokahua

Honokahua

Karl njuter av bilfärden innan han slöt sina bruna!

Dramatiska vyer

En av de bredare delarna av vägen, med ett halvdåligt räcke (eller obefintligt)!

Det dröjer ett tag innan det tar stopp om man kör av vägen

Vägen var verkligen naturskön, och till skillnad mot Hana Highway så var vegetationen kring vägen inte alls lika tjock vilket gjorde att vi hade desto bättre utsikt, riktigt dramatiskt landskap med höga berg, branta stup och ett mullrande, djupblått hav.

Vi kom fram till Honokahua, som ligger ungefär halvvägs på den jobbiga sidan, och passade på att ta en paus och köpa banankaka. Byn låg mitt i en dalgång och deras väg till större by/stad var den vi precis hade åkt. Gäller att inte glömma något när man är och handlar!

Till slut kom vi fram till Honolua Bay, känt för sina stora och fina vågor, men idag låg det platt och det var massor av snorklare där istället, vilket det också är känt för. På något sätt kändes det som vi hade nått vårt mål, trots att vi bara avverkat hälften av vägen runt berget. Vi fortsatte till Whalers Village i Kaanapli, ett köpcentrum som ligger mitt bland alla hotellen. Där var det verkligen som att komma in i en annan värld! På norra kusten där vi bor, där saknas hotell och det är inte så tillrättalagt för turister. På västra sidan så är det golfbanor och hotell i överflöd, allt mycket väl underhållet. En stor kontrast till de delarna av Maui som vi bor på.

Efter att ha inmundigat lunch, så strosade vi runt i köpcentrat och kring hotellen innan vi körde hem. När jag beställde lunch på Subway så frågade han som stod i kassan: "Hey man, you work here, right?". Ett bra tecken på att man börjar se ut som en local, lite lätt skitig, yvigt hår och röda ögon från allt saltvatten...

Igår kväll passade vi på att åka till den lokala pizzerian i Paia, Flatbread! Deras pizzor går inte av för hackor, och hela familjen njöt i stora drag! Vi passade på att beställa lite extra för att ha till matsäck till stranden idag, men det blev lite mindre över pga av Viggo och Karl, som åt som hästar. En förvarning om hur det blir när de kommer upp i tonåren.

Annars har det gått sin gilla gång med morgonsurf (Paia Bay och Hookipa), morgonlöptur, stranden, windsurf, middag (idag blev det grillad ahi (tonfisk) med couscous och grillade majskolvar), softa och sova. En skön vardag!