Ride of Shame!

En blivande vindsurfare!

Tack för grattishälsningarna till Karl-arna på blogg och sms! V och jag uppskattade verkligen det. Njaa, proffs på SUP är man inte riktigt än, men roligt är det! Hoppas att vädret bedarrar något tills vår hemkomst, känns mer lagom med +25 i luft och vatten samt sol... Men, det är väl för mycket att hoppas på... Försöker desperat övertala K att vi ska stanna kvar lite längre, men efter dagens bedrifter har vi förmodligen inte råd (ni förstår när ni läser mer).

Idag vaknade vi till ännu en mulen morgon, men prognosen sa att det skulle klarna upp under dagen och att det skulle blåsa, äntligen!!! K gav sig ut på sin morgonlöptur och efter frukost fick vi lämna huset då städerskan skulle komma.

Vi åkte in till Kahului och gick runt i lite olika butiker, fikade på Borders (En bokhandel med fik, kanske en bra idé att ta med sig hem.) och jag velade om det skulle gå att vindsurfa eller inte.

Efter att ha handlat lunch på Safeway åkte vi till Kanaha Beach Park och avnjöt den på parkeringen i sällskap av hönor och katter som strök runt bilen. V hade somnat så vi kunde inte lämna bilen. När V hade vaknat kunde jag inte hålla mig mer utan åkte till Hi Tech för att hyra prylar. Ezzy segel och en bräda från Quattro passade perfekt och tillbaks på Kanaha hjälpte V mig att rigga prylarna!

Jag drog ut och körde med bra drag under ett par timmar (tack K!) och riktigt feta vågor, man är ödmjuk när man svänger upp på en 2,5m våg som är på väg att bryta... Det är inte helt lätt att tajma svängarna så att man träffar toppen precis i svängen, en s.k. Cut Back. Men, när man väl får till det är det en riktigt skön känsla när man accelererar ner längs vågen!



Jag tänkte ta tillfället i akt att beskriva vad Walk of Shame är. När man är ute och surfar så kan det ibland vara svårt att ta sig tillbaka till samma ställe. Då får man helt sonika ta sitt pick & pack och gå längs stranden till samma ställe som man startade, en s.k. "Walk of Shame!". A visade prov på detta flera gånger när han kitesurfade här... Jag har gjort det någon enstaka gång...

Efter en kort rast uppe hos K & V drog jag ut 15.00 för att köra en 30min till innan det var dags för att packa ihop och åka och handla på Safeway. Bra drag ut, klarar av de första hundra meterna genom vågorna och när jag är på väg ut för att hoppa över sista vågen ser jag en våg på ca 2,5-3m rulla in. Jag försöker öka farten, men konstaterar när jag är 10m från vågen att den kommer att bryta, jag spänner kroppen och hoppas på det bästa... Men, PANG, så är man i världens tvättmaskin, jag känner utrustningen spolas runt mig samtidigt som man blir ordentligt genomsköljd... När jag väl poppar upp till ytan ser jag min utrustning 50m från mig, jag börjar simma som en galning. Nästan framme ser jag att en ny våg kommer inrullandes och jag dyker under den, utrustningen spolas ytterligare 50m bort... När jag slutligen når fram till utrustningen efter en hel del simmande ser jag att masten är knäckt... Hmmmm... Börjar bogsera utrustningen mot land, men, då kommer en av livräddarna åkande på sin Jet Ski och frågar: Do you want a ride? Ödmjukt svarar man: Yes, please! Efter lite strulande med att ta sig ur de sista vågorna och fästa en tamp på brädan så började min "Ride of Shame" mot stranden... Väl framme fick jag skriva under ett papper som konstaterade att jag var oskadd. Tyvärr kunde man ju inte säga detsamma om masten...

När jag plockar ihop grejorna så får jag en massa glada tillrop från folk som har sett mig bogseras in, verkar som om de flesta har sett det... K sitter på stranden och pratar med Sanna, en tjej från Kristianstad som numera bor i Stockholm, och Ludvig, hennes man. När jag kommer dit, så berättar Sanna att en annan svensk kille också har knäckt masten idag. Skönt, tänker jag, jag är inte ensam...

Nåväl, det blev en tur till Safeway för shopping följt av grillning hemma på verandan. Det är verkligen skönt att stå och grilla i shorts smatidigt som man tittar upp på en stjärnklar himmel mellan palmkronorna!