Mission Commander

I fredags var jag Mission Commander (MC) för dagspasset, en minst sagt häftig dag!

Som MC ansvarar du för planeringen, genomförandet och utvärderingen av uppdraget, något som både tar tid och är mentalt ansträngande.

Själva planeringen börjar ca 36h innan flygplanen lyfter med att en Air Tasking Order (ATO) ges ut. I ATO:n står det beskrivit vilken uppgift varje enhet har, hur många flygplan som ska flyga och vilka mål de har. Dessutom finns det en del som beskriver generellt vad som gäller för uppdraget, acceptabel risknivå och högre chefs mål. I det här fallet handlade om att slå sig igenom fiendens luftförsvar för att eliminera fiendens förmåga till att genomföra terroristoperationer och förmågan till kemisk krigföring.

Efter att vårt Mission Support Element (MSE) har plottat ut alla mål samt kända hot på en karta, så börjar planeringen. Jag tillsammans med två av mina ställföreträdare började direkt på kvällen att grovt gå igenom hur uppdraget skulle lösas samt hur vi ska göra föra att undvika att krocka med varandra, en minst sagt viktig  sak då ca 60 fpl ska slå sig in i ett litet område som är fyllt med fientliga jaktflygplan och luftvärn. Att göra detta innan man börjar planeringen med alla andra är rätt skönt, då det gör att planeringen blir smidigare och betydligt snabbare.

En av mina kompisar från Förenade Arabemiraten vid sin Mirage 2000

0700 dagen innan passet samlas alla delchefer (s.k. Package Commanders) tillsammans med mig för att jag snabbt ska gå igenom uppdraget, mitt upplägg samt för att höra deras synpunkter på hur vi ska lösa det. För det här uppdraget har vi en eskortdel (Escort-lead, en amerikansk överste från Hawaii som flyger F-22 Raptor), en del som är ansvarig för att nedhålla luftvärnet (Suppression of Enemy Air Defenses, SEAD-lead, en amerikanska kapten som flyger F-16CM), en markmålsdel (Strike-lead, en amerikansk kapten som flyger F-15E Strike Eagle), en ledningsdel (Command and Control, C2-lead, en amerikansk kapten som sitter i en E-3 Sentry) och slutligen en lufttankningsdel (också den amerikansk, KC-135).

0800 samlas resten av uppdragets chefer för den fortsatta planeringen. Här går jag åter igenom uppdraget i stort, hur jag vill genomföra det och hur vi ska separera från varandra. Här får vi även en väderbriefing, som tyvärr visar att det ska vara moln från ca 1000-6000m. Det här är normalt sätt inget större problem om vi övar normalt i Sverige, då vi inte har några problem med att flyga i moln. Men här är reglerna sådana att det bara är vissa enheter som har tillåtelse att flyga i moln (vi bland annat), medan det stora flertalet inte får det. Det skapar rätt mycket extra arbete för att få till separationsplanen, då antalet höjder som finns tillgängliga minskar ordentligt. Dessutom skapar det problem med att fälla bomber, de bomber vi har kan fällas med hjälp av GPS-styrning, men reglerna här kräver att vi ser målet innan vi fäller.

Planeringen rullar på och det är riktigt tillfredsställande att se hur bra det flyter och hur alla strävar mot samma mål. Araber, holländare, amerikaner och svenskar som med varandras hjälp löser problemen. Vi beslutar att större delen av attackflygplanen ska flyga in på låg höjd, framförallt för att kunna ta sig under vädret och fram till målet. Att flyga lågt gör dessutom att man kan undvika vissa sorters luftvärnshot, men och andra sidan så exponerar man sig mer för andra sorters hot. Efter sju timmars arbete är det dags för en sista genomgång innan morgondagens briefing och på den deltar vår högre chef, chefen för Red Flag och han som är ansvarig för fiendesidan. Genomgången går bra, och vi får feedback på vissa detaljer som ska ändras innan den stora briefingen.

0900 samlas alla besättningsmedlemmar för en "Mass Brief". Här börjar briefingen med att övningsledningen går igenom vilka regler som gäller, vissa uppdateras dagligen och på verkar var man kan fälla motmedel. Efter det följer en genomgång av fiendesidan som klarar ut vilka regler som gäller för själva striden, allt är rutin men det är bra med en uppfräschning. Slutligen är det dags för min del av briefingen, att klara ut vad vi ska göra, när vi ska göra det och framförallt hur vi ska göra det! Briefingen avslutas med att vår högre chef, en amerikansk överste, ger oss ett litet pep-talk på amerikanskt manér: "Let's go out there and kick some ass!"

Vi fortsätter med en ordergivning för vår grupp, fyra JAS 39:or laddade med en barlastad (utan sprängdel) GBU-49 var och simulerade jaktrobotar. Här går vi in på i detalj hur vi ska flyga, hur vi ska agera när vi t.ex. stöter på olika hot och hur vi ska slå ut våra mål. Vi fortsätter ner till våra lokaler vid plattan där vi har flygplanen, vi byter om och får en sista check på vilka flygplan vi har, vad som är laddat och hur eventuella hot kommer att presenteras. Vi trycker i oss några mackor innan det är dags att gå ut till flygplanen.

Aggressor F-15 kommer förbitaxande

På väg ut mot start

Väl ute vid flygplanen så blir det mer och mer rutin som tar vid, enda skillnaden idag är att det hänger en bomb under vingen, något som vi tyvärr inte är så bortskämda med! Uppstarten går bra, det är mycket grejor som ska gås igenom och få att fungera för att vi ska kunna kriga som vi har planerat, bl.a. vapen, länkar, radiokanaler, igenkänningsutrustning, etc. På väg ut mot banan ser vi Aggressor-flygplanen rulla förbi och starta och det är en häftig känsla att se uppdraget dra igång! Vi startar ut till våra utgångslägen och får där en väderuppdatering av fiendesidan, tyvärr innebär den att vi inte kan komma in på låg höjd utan vi måste flytta upp hela uppdraget till ovan moln, ca 3000m och uppåt.

Kriget drar igång när eskorten börjar med att svepa området och jag konstaterar nöjt att det är rätt bra att ha Stealth-flygplan på vår sida... Eskorten följs av SEAD-flygplanen som börjar störa och slå ut de fientliga luftvärnsställningarna. Till slut är det vår tur och vi följer i deras fotspår på väg in mot målområdet. Radarvarnaren är full av symboler, luftvärnsställningar som inte har blivit utslagna och fientlig jakt! Adrenalinet stiger på väg in mot målområdet, gäller bara att inte förivra sig och råka flyga in över Area 51... En luftvärnsställning dyker upp och vi svänger iväg för att undvika den innan vi påbörjar sista svängen in mot målområdet. Målet är täckt av moln, men vi har som tur är riktigt bra mållägen vilket gör att vi fäller våra bomber med GPS-stöttning (tyvärr bara simulerat pga av molntäcket i målområdet). Varnaren fortsätter att tjuta medan vi snabbt drar oss ur målområdet för att lämna plats till resten. Gruppchefen rapportera till vår Escort-lead att vi är tillgängliga för vår luftkriget, och med en knapptryckning ställer vi om flygplanet från attack till jakt. Vi sveper in mot målområdet igen för att skydda attackflygplanen och när sista flygplanet har lämnat sitt mål drar vi oss ur och återvänder tillbaka till Nellis. Puh, landningen går som vanligt bra och vi taxar in till vår uppställningsplats, tyvärr med bomberna kvar.

Bombaren, B-1B, ska starta!

Efter ett snabbt ombyte är det dags för debriefing och passet gås igenom in i detalj. Vi konstaterar att vi fick fyra bomber i målet på rätt tid, nu gäller det bara att se om vi har lyckats undgå bekämpning av luftvärnet! Debriefingen fortsätter med en attack och en jaktutvärdering som till slut sätts ihop till en stor där alla deltar och där hela striden spelas upp på storskärm. Slutligen görs det en sammanfattning av hur det har gått med hänsyn till de mål som fanns uppsatta och här får alla ingående delar feedback på planering och genomförandet, inte minst jag själv som Mission Commander. Det är otroligt givande att få feedback av proffs som kan sina saker och jag konstaterar att i dag flög det en generalmajor, en brigadgeneral och en överste på fiendesidan, samtidigt som vi hade två överstar som ingick i uppdraget!

Efter debriefingen fortsätter större delen in på Moody's Bar som ligger några rum bort, här finns det fri öl och mat för alla besättningsmedlemmar och vi fortsätter gå igenom uppdraget under lite trevligare former innan vi till slut beger oss upp till officersmässen! Tillbaka på hotellet ett antal timmar senare så är det med en skön känsla som jag sluter mina små blå, jag har precis varit Mission Commander på Red Flag!