På väg!

Dags för ett nytt inlägg, denna gången från Lajes Field på Azorerna. Azorerna var tänkt att bli första stoppet på vår ombasering till Las Vegas, men pga en olyckshändelse så blev det inte riktigt så.

Vi startade som planerat från Ronneby i fredags, lufttankningsflygplanen stod på Sturup och startade därifrån. Flygplanen är amerikanska KC-10, en tanker som bygger på DC-10:an, och är lastade med en del klargöringsutrustning, reservdelar, tekniker och våra reservpiloter.

Innan starten hade vi en briefing av en amerikansk pilot som är ansvarig för att planera och genomföra ombaseringen. Han sköter all koordinering med tankern, fixar färdtillstånd och landningstillstånd, kort sagt det mesta! Själva Atlantombaseringen kallas Coronet-flygningar, antingen East eller West beroende på vilket håll man åker.

En bild över planeringen av överflygningen

Efter briefingen var det dags att klä på sig all utrustning, och det är en hel del man har på sig. Vi flyger i isolerdräkter (typ torrdräkter, det är kallt i vattnet) och ovan på den har vi en g-dräkt och en överlevnadsjacka. Under ombaseringen har vi fyllt på med lite extra grejor som vi normalt inte har när vi flyger hemma, varmare handskar, neoprenhuva och avsaltningspåsar så att vi kan göra dricksvatten av havsvatten. Dessutom har vi olika signaleringsgrejor, energikakor och vatten. Det blir en hel del att släpa på, men som tur är sitter man förhoppningsvis mest stilla med det... Kommer bilder på det i kommande inlägg. Glömde dessutom en sak, vår blöja... Under så här långa flygningar så måste man dricka och vattnet måste ju ta vägen någonstans, så därför, blöja på. Känns inte helt bekvämt, men det blir ju i alla fall lite varmare ett tag...

Blöjan ligger redo på hotellrummet...

Väl påklädda tog vi en sista briefing, en s.k. step brief, innan vi gick ut till flygplanen. Flygplanen är utrustade med tre fälltankar som ökar räckvidden, en målutpekningskapsel och en övningsrobot, rätt mycket att släpa på. Uppstarten gick bra och efter att ha stått och väntat på att få klartecken från tankern, så startade vi från ett vintrigt Kallinge och steg söderut för att samla på tankern och styra kosan västerut!

Flygningen gick precis söder om Skåne och jag kunde se både Beddinge och Degeberga innan vi fortsatte! Första tankningen skedde över Tyskland och därefter fortsatte vi mot England där vi tankade andra gången innan vi lämnade England och fortsatte ut över Atlanten, en rätt speciell känsla! Tredje tankningen skulle ske över Atlanten, men där hade en kille otur och råkade slå av en del av lufttankningsmunstycket, vilket gjorde att vi fick vända hela kakan österut igen och landa på Mildenhall, en amerikansk-engelsk bas norr om London. Vilket antiklimax och vilken tråkig tillbakaflygning för den killen!

Jag tankar över England

Precis innan anslutning, GoPro:n är bra!

När vi väl hade landat fick vi reda på att vår tanker dessutom hade gått sönder, så det var inte aktuellt att fortsätta nästa dag. Vi bodde första natten inne på basen, men fick sedan byta till ett hotell vid Stansteads flygplats. Mycket väntan blev det... Igår kunde vi dock fortsätta med halva styrkan och den ena tankern, resten kommer idag.

Över Atlanten

Flygningen ut till Azorerna gick bra, killen som hade misslyckats innan, satte den på första försöket vilket var riktigt skönt!

Mitt flygplan efter landning på Azorerna.

Azorerna mötte oss med +15 grader och regntunga skyar, dock har det inte regnat något än. Ön är väldigt grönskande och bergig, med både palmer och exotiska blommor! Min farfar berättade innan jag åkte att hans farfars bror led skeppsbrott när han emigrerade till USA, och han kom i land på Azorerna! Han berättade också i ett brev hem att "här växer sådana blommor som vi har som krukväxter vilt". SÅ, jag var inte först i släkten med att komma till Azorerna...

Vackra blommor och grönt gräs!

Pga problem med färdtillstånd över Kanada kunde vi inte fortsätta till Maine idag, utan vi får vänta till imorgon. Då blir det verkligen en hel del vatten att flyga över! Detta benet är det mest kritiska på resan om man skulle behöva skjuta ut sig, vilket vi får hoppas att vi inte behöver göra. Det är lång väg att paddla sin flotte... Dagen på Azorerna har inneburit lite löpning, vaktning av flygplan och lite sightseeing på basen. Rätt skönt med en extra dag här, faktiskt. Tyvärr missade jag Wille som var här med sin Hercules. De bodde nere på stan och vi bor inne på basen, men vi träffas i Las Vegas! Från hotellrummet ser jag Atlanten, och det är inte utan att man blir surfsugen! Tyvärr är det fel riktning på vågorna idag, annars...

Azorerna tillhör Portugal och Lajes Field är en portugisisk-amerikansk bas och man kan lugnt säga att det märks att den är amerikansk. Här finns allt som normalt finns på en amerikansk bas, butiker, bank, bio, Subway, etc. Ett eget amerikanskt samhälle komplett med amerikansk brandbil!

Hoppas ni har det bra där hemma!